Det är Lördag kväll och den ska spenderas med finaste Malin och hennes kära mor på Yayas, en Thailändskresturang. Chang och thaimat, de lindrar smärtan något.. Sen får vi se vart kvällen slutar...    

Saknad i dess olika former.

Jag saknar livet som startade för 364 dagar sedan, RESAN

Det är en saknad jag inte kan sätta ord på, men mitt hjärtas saknad kan uttrycka sig i tårar, som ibland faller tätare än andra.

Jag saknar solen,havet,vyerna,främande platser,upplevelser,äventyr,kulturer som krockar och sist men inte minst människorna. Personerna som jag träffade på min resa som då var ett med mig och mitt liv då och där. Jag var redan då medveten om att dessa personer var tidsbegränsade, tiden var våran fiende och en efter än sa man adjö, vi lindrade de genom att säga "vi ses igen", just det tre korta orden för att inte göra avskedet så smärtsamt. Men i grunden viste vi alla, att tiden vi hade då, den skulle vi aldrig finna igen, känslan vi delade, den dog och begravdes då och där i vårat avsked.

Bilderna,musiken får mig nu att minnas, men många gånger önskar jag att jag slapp känna, slapp tänka på det som var då för sakndaden gör ONT..

Men och andra sidan, så är smärtan värt de, för där och då levde jag livet att älska!!!

Live the life you like....

(Inget avsked är ett slut, bara början på något nytt)

  Minns ni...

//Freaky like me, tack det är snart helg, Söndagar är den heligaste dagen på hela veckan, då är man helt fri. Då kan man sova till klockan slår 4, vira täcket kring sig och gå 4 m, för att slå sig ner i soffan, framför massa filmer var av en av 4 brukar vara bra:)

Sen äter man popcorn och chokladbollar och förnekar att de kommer en dag som heter Måndag!////

Nu är även Oslo vit av snö föresten

godnatt, pusspuss

Du rispade med en glasbit i mitt hjärta.

Skapade minnen som bara kan få dig och mig att skratta.

Min fina vän, du vet väl om

 Att du är den som sprider ljus i min vardag, gång efter gång efter gång

Döden är inte döden för mig

Nya former håller dig vid liv

De tror att du är död, att du inte finns kvar,men jag vet att du hör mig när jag skriker att

Det gör minsan inte jag

Din närvoro den värmer mig,trots att du mig inte fysiskt längre berör och svaren dem ger du mig fortfarande, trots att det inte är din vanliga röst som jag nu längre hör

Det säger att du är död att du sänkts ner i en kista, under mörk jord och mark

Fast det var aldrig du, det var bara ett skal

För din själ den lever fortfarande kvar

Ja i mitt hjärta och vart i världen jag än går, så står du vid min sida,så nära som det bara går

Det var en vanlig dag i min vanliga vardag, klockan ringde tidigt på morgonen och det var dags att dra väck de goa täcket som värmde tårna så gott för att göra mig redo för en ny dag på jobbet.

Väl inne på badrummet fick jag nästan en hjärtatack, ja seriöst jag blev äckligt rädd,för när jag fick syn på Zombien som stirrade på mig i spegeln, så kunde jag inte annat än att tappa andan (shit vad den där lilla varelsen såg sleten ut), hade kanske inte skadat om "fånet" kunde hoppat i säng några timmar tidigare.

Nåja det är lätt att vara efterklok, så dags att kladda på lite frans färg, en gnutta ögonskugga och lite solpuder, wholllaaa... Nu såg Zombin nästan mänsklig ut.

 Tiden sprang iväg som vanligt, så det var helt enkelt dags för mig att kliva i mina härliga, varma vinter dojer, (ett par tyg Converse) och sedan traska mot jubbet. Kallt som det var så drog jag mössan över öronen och vred på högsta volymen på Ipoden och lyssnade på låten "whats the point med Johnossi" hehe, nej då jag var inte alls på dåligt humör denna morgon eller så :)

När jag nästan kommit halvägs till jobbet så förvånas jag över att två killar vänder sig om och stirrar på mig med en aning märklig blick, jag fattade inte varför, förän jag vände blicken åt sidan. Där stod en bil bara några centimeter ifrån mig. Tydligen hade han inte fått syn på mig och inte heller jag hade uppmärksamat honom,när jag gick där i min egna lilla värld. Det är kanske dags att bli en aning mer uppmärksam , ÄR JU INTE FÖRSTA GÅNGEN NÅGOT SOM DETTA HÄNDER....

Livet i Oslo knallar på, uppdatering följer   

"Det finns inte alltid något som är rätt eller fel, det viktiga är att man lär av sina misstag"