Nu är vi snart på väg igen, de var trots allt Mars som vi senast lämnade marken för en ny destination. Denna gången är de tid för England och jag längtar sönder ska ni veta :) Jag känner verkligen ett starkt behov av att få komma bort och bara få ett avbrott från vardagen. Så på måndag är jag och min lilla lus Malin på väg för att först hälsa på våran kära Melinda, sedan blir de nog ett stopp i London för att shoppa sönder bland alla smaskiga butiker som kommer dra ner mitt sparkonto :P

Efter London är de dags att möta upp våra kära vänner Peter och Tom, två killar som jag och Malis träffade när vi var ute och reste. Vad kan jag säga om dem, de är galna, fantastiska och alldeles super duper kul person att hänga med, som två små bröder :). Så snälla,snälla,snälla låt de bli Måndag för nu vill jag bara bort.... <3

De känns som om någon punkterat mina lungor och låtit mig sakta kvävas i min oro. Det känns som om tårarna borde ta slut snart , men dom fallar bara fler och fler. Mitt hjärta slår rusande slag och ensam på golvet ligger jag stilla kvar.

 Sommar vindarna har börjat sjunga på sin sista refräng, höstens dagar närmar sig och vi får återigen snart ta farväl av en sommar som aldrig kom. Vi kan räkna dagar av sol på våra fingrar, men inte dagar av regn.

Hjärtelösa tider, hur kunde du vara så kall att du bara med din blick kunde döda. Jag minns så väl varje litet ord som du sa, ord som kunde kväva en själ. Det var en lögnares kärleks historia, där allt du sa var en lögn.

Skrivet 2009. 18.9 av Frida Johanna Josefsson